torsdag 15 november 2012

Det bilologiska arvet

Det där med arv tycker jag är rätt intressant.
Att man kan få med sig så mycket i generna. Visst är det märkligt?

Jag har själv fått en hel del fram min farfar ( och därmed min far) men också en hel del från min mamma.
Min farfar och min far har gett mig ett jävla humör men med det också ett otroligt driv framåt och en naturlig fallenhet  för ledarskapet och allt vad det innebär såsom lätt att prata inför folk, en förmåga att uttrycka mig i skrift och en vilja att argumentera men också en ödmjukhet och en förmåga att entusiasmera människor.
Från min mamma har jag fått en toutch av mjukhet ( hon är väldigt mycket mjukare än mig ) och ett stort kontrollbehov men också ett stort engagemang för det jag brinner för och en stor portion envishet.
Att stå stadigt och vara stark är nåt min mamma gett mig gratis genom arvet men självklart är allt ovan också en del av det sociala arvet.

Jag har absolut inte haft det tufft generellt men jag har stött på en del motgångar genom åren och jag har med dom lärt mig mycket om livet och framför allt har jag lärt mig att inte lägga energi på skitsaker utan  att ta vara på livet.

Mina egna barn är tre starka men väldigt olika individer.
Julia är riktigt stark, begåvad, riktigt smart, otroligt varm, lite blyg men med ett starkt driv framåt.
Jack är omtänksam, omhändertagande,osjälvisk ambitiös,  och även han väldigt varm och min lilla donna Clara är en riktigt tuff tjej som inte låter nåt stå i vägen. Hon slår sig iskallt fram i livet utan att lägga energi på skitsaker. Hon är handlingskraftig men också väldigt kärleksfull.

Igår mötte jag på "mig själv" i båda mina döttrar.
När jag stod och lagade mat sa Clara:
Mamma:  , jag tycker faktiskt inte om kött och potatis. Jag tycker vi gör såhär:
Från och med nästa vecka turas vi om att bestämma mat.
Jag tar måndagar, Jack tisdagar, Julia onsdagar, du torsdagar och fredagar bestämmer vi ihop.
vad säger du om det mamma?

Ha ha ja vad säger man då. Bra förslag den lilla ettriga 6: åring!

Vi skulle sen packa ner en hel bokhylla och byta ut den mot en byrå och samtidigt rensa.
Clara fortsatte:

Mamma: jag har ett förslag. Du får säga om du tycker det är bra:
Jag tycker att jag håller påsen och du visar mig leksakerna så tar jag dom om dom ska slängas annars lägger vi dom på sängen så kan vi planera vart dom ska vara sen.
Låter det bra????

Ja man kan säga.... att ungen låter som jag själv ( tom jag hör det , då är det väl rätt illa... )

När Clara hade dividerat färdigt om mat och logistik kom Jack in och berömde mig för maten jag höll på att laga  ( såklart) Han är väldigt mån om att jag ska må bra och han berömmer mig alltid.
- Idag var maten extra god avslutade han middagen med att säga :-)

Julia är väl den som är mest lik mig och igår blev hon arg på sin mamma ang nattinnebandyn som jag inte kunde lösa.
Hon vägrade prata med mig men efter 1 h fick jag ett sms från min lillasyster: Kul att Julia ska sova här på fredag! stod det..
Julia har alltså i ren ilska löst problemet själv.
Stolt mamma!
Det är så hon ( och jag funkar ) Vi kan tjura i hop ordentligt men när det blåst förbi så jävlar händer det grejer.
Vi resonerar lika i mycket men hon är 14 år.. och jag minns hur det var att va 14 år. Hur störd jag tyckte mamma var och att hon bara tjatade och tjatade och att hon oroade sig för skitsaker.
Hon sa att jag skulle förstå en dag och det säger jag till min dotter med.
En dag kommer hon förstå och kanske kommer även hon tampas med en ilsken dotter ( men det hoppas jag dröjer ett par år till ) :-)

Jag tycker det är rätt häftigt att mina små barn håller på att bli stora.. 14,10 och 6 år och snart är det nytt år.. 15,11 och 7 år. Det är stort..
Va häftigt att dom växer upp till egna individer med egna starka viljor och vilket utbyte man får med dom när man nu har riktiga dialoger.
Det värsta är bara att åren försvinner så fort.

















Måste bara avsluta med att visa att mail från mamma idag ang Julias nattinnbandy.
Förlåt mamma men det är så sjukt kul. :-D

Hej!

Jag tittade på tidtabellen, bussen går 00:28 från Åtvidaberg och stannar inte på Grebovallen utan Greboaffär. Vad jag förstår är bussen i Grebo 00:46. Jennifer kanske kan möta Julia vid bussen så hon slipper gå själv!

Herregud ska det börja om nu, att man ska behöva oroa sej att hon ska komma hem ordenligt. Hon ska väl smsa dej också när hon är där!!

Med vänlig hälsning
Yvonne Hultman




Ha ha ha det är fan inte sant.
Mamma du är värst. ( och jag kommer förmodligen bli precis som du ;-) )


2 kommentarer:

  1. Underbart inlägg Lina! Alltid spännande men idag med de lilla extra och man skrattade gott när man läste raderna :)

    SvaraRadera