tisdag 7 augusti 2012

Tidslinjen och så mycket mer..

Igår kväll när jag logga in på FB kom det upp ett meddelande att det nu var dax för tidslinjen :-S
Ja ett år extra utan den fick jag iaf :-) men då var det bara att börja kika närmare på inställningar och sånt, och en fördel är ju att man enkelt kan klicka sig till en viss månad eller ett visst år.

Fingrarna kunde ju inte låta bli utan gick självklart till Augusti 2011 och att läsa igenom allt var nyttigt för mycket har man förträngt och mycket glömts eftersom man just då var i svår chock.

Jag hittade en text jag skrev bara några dagar efter Niklas död.
Jag skrev den för att många som först varit chockade och ledsna nu kom in i stadiet där man blev arg och många var oförstående till varför Han hade gjort det och på "Vila i frid Niklas Griph"- sidan var många uppgivna och en del bråkade tom med varann varpå jag fick plocka bort inlägg och spärra användare..

texten jag skrev hade lika gärna kunnat vara skriven idag och såhär i efterhand är jag imponerad av att jag själv var så sansad och samlad..


Vi ser att ni alla minns Niklas med glädje och ni minns en skrattande, omtänksam, härlig kille.

 Det va precis så han var vår älskade Niklas.


Däremot så fick de flesta av er aldrig möte det som främst jag och mamma och pappa hanterade,


den killen som inte tog sig ur sängen, som hade en sån otrolig ångest, och som mådde så dåligt. 


Den sidan fanns och det vet ni alla och ni vet att han led, nåt enormt.

Jag och Niklas pratade väldigt mycket om det jobbiga och jag coachade honom i att se framåt, och att orka.


 Han lyssnade och jag lovar er alla att han försökte..


 Men Niklas klarade inte av det livet som vi människor har,han klarade inte alla krav samhället har på en 

människa. 

Vi MÅSTE alla respektera att det här var Niklas vilja och han hade kämpat och försökt men att han nu var klar,


hur ont det än gör.
 Alla har rätt att sörja på sitt sätt, man har rätt att gråta, skrika, va arg, va uppgiven, inget är fel.

Niklas sista mening till oss var: Gråt inte utan minns mig med glädje. Älskar er! Det vill vi i familjen att ni ska veta


om, och nej vi vet, gråta kan han inte hindra oss att göra. Gråt hur mycket ni vill, men dom stunderna man kan, le

 då och tänk på allt det fina. Det gör jag!! 

// Lina



Jag har tidigare i bloggen visat den här texten men den berör mig fortfarande trots att det är jag själv som skrivit den.

Jag minns känslan jag hade när jag skrev den och jag minns precis hur tungt livet var just då.


Idag träffade jag en kille jag inte sett på mer än ett år.
Han har en bakgrund liknande Niklas och han och Niklas kände också varann.
 Idag när vi sågs har han varit nykter och drogfri i nästan ett helt år. Han fullkomligt strålade och det värmde verkligen att se att han lyckats genomföra den otroligt tuffa resa det inneburit.
Det gjorde min dag idag!


Ta hand om varann!




2 kommentarer:

  1. Jag läste faktiskt precis det inlägget som du skriver om, fast när det skrevs för ett år sen. Jag kände inte Niklas, mer än att vi gick på samma skolor och jag fick reda på hans död genom gemensamma bekanta. Det har påverkat mig otroligt mycket och jag har nog kommenterat i din blogg förut. Jag har en lillebror som mår och har mått dåligt, samt en pappa som dog när jag var alldeles för liten. Jag känner igen mig som orolig syster och vet hur det är att växa upp utan en pappa. Känner med både dig och Niklas son, men blir stärkt av hur du och Niklas familj har hanterat hans död (om det hemska skulle ske) och hoppas att Niklas son växer upp till en lycklig liten människa, för det går faktiskt! Det kan jag intyga. Även om jag har bra kontakt med min pappas familj så har man, av omtanke om mig, aldrig pratat om honom, och det saknar jag. Berätta allt om Niklas för hans son när han är i en ålder då han kan ta in det! Har man inga minnen själv så är andras minnen så viktiga! Och man behöver inte bara välja ut bra minnen. Många kramar till er!

    SvaraRadera
  2. Tack snälla!

    Va kul att du "hänger i" och läser här , det värmer.
    Milon är otroligt viktig för oss och vi kommer absolut dela alla minnen vi har av Niklas med honom.
    Milon har turen att få växa upp i en stor familj med massor kärlek.

    Hoppas din bror får rätt hjälp så han kan leva ett liv med glädje.

    Tack för att du delar med dig.


    Kram Lina

    SvaraRadera